Det finns två sätt att förlänga en struktur i tid - genom utveckling (organiskt) eller genom repetition (statiskt).
Vi kan också blanda dessa, antingen fortfarande organiskt, genom att kontinuerligt ändra eller addera element i varje repetition, eller statiskt, genom att gradvis förändra element steg för steg.

I Heat för två slagverkare har jag ställt upp en serie rytmiska mönster, eller rytmiska celler, som jag bearbetar med dessa metoder. De kortaste cellerna är bara ett slag långa, som vanligtvis spelas mycket snabbt så de nästan låter som en ihållande ton. Och de längsta är mellan 13 och 15 slag långa innan de repeteras.

En annan viktig ingrediens i stycket är pausen. Trots att tystnad är den mest statiska strukturen, paradoxalt nog är den en effektiv metod för att bygga upp spänning. Visuellt ser vi musikern och vi förväntar oss att han/hon skall agera. Ju längre tid det tar innan han/hon börjar, desto mer angelägna blir vi.

Stycket hålls samman av ett återkommande samspel på bastrummor, som en andning. Varje gång en aning annorlunda än förra gången.

Uruppförandet sponsrades av Skeppshults Gjuteri